Imorse lämnade vi systrarna i skolan och det gick bra, så jag kände mig väldigt taggad... nu måste jag våga testa lämna henne lite mera på dagis...
Vi kom in klädde av oss, jag sa till ena fröken hur jag tänkt mig... hyffsat snabbt avsked och dom får underhålla henne och få henne tänka på annat direkt..
Sagt och gjort, puss och hejdå... Fröken tog henne i famnen, började kika på grävmaskinen i fönstret... och massa annat.... jag gick till p-rummet.... hörde på vägen dit att hon satte igång o grina... jag bet mig i läppen och ögonen blev tårfyllda...
Men ne, jag måste ge det en chans! Satt i personalrummet och läste tidningar... Pratade en del med kokerskan som sprang fram o tillbaka... Skönt o ventilera sig....
Ville så gärna gå o kika hur det gick... men ne jag höll mig...
Sen hörde jag en massa gråt, alla barnen skulle gå ut :) hej o hå!
När jag hörde att det tysnade smög jag in på avdelningen bredvid och gluttade i fönstret, Agnes sov som en stock i sin vagn! Åh va skönt!
Jag smet ut bakvägen och försökte hålla låg ton så hon inte skulle vakna av min röst.
Kollade av läget med fröknarna... Och visst hade hon vart ledsen... men stundvis lugn... och när dom gick ut så somna hon i sin vagn direkt.
Bestämde att jag skulel gå hem en stund, så får vi se om dom får i henne någon mat vid lunchen... var ju pannkaka, så kanske, kanske att det går i... Jag hoppas! Jag vill att hon ska äta där, så man slipper oroa sig för det sen när man ska jobba.
Sa att jag skulle komma tillbaka vid 12tiden, så får vi se om hon ätit...
Det känns bra att jag vågat ta steget nu! Vilken hönsmamma jag är!
Eftersom hon sover nu på fm så brukar hon ju inte vilja sova direkt efter maten... så då kanske hon får lite lugn o ro m fröknarna själv är dom andra barnen sover..
Ska köra på detta imorn med, att vi säger hej då direkt och så väntar jag tills hon sover sin fm lur...
Sen tänkte jag nog även så nästa vecka oxå... iaf mån-tis ev ons... beror på om hon börjar äta där eller inte...
Sen ska jag försöka jobba helgen!
Jag är inte alls lika uppriven nu som jag var igår... hade sån hemsk huvudvärk på em igår för att jag grinat så mycket... Är så glad att jag fått så bra kontakt med 2 av mammorna, dom stöttar mig bra!
Och så skönt att höra från deras synvinkel då dom var med en stund idag när dom skulle gå ut... Så man inte bara för höra "hur bra det går" från fröknarna...
Känner fortfarande lite ångest över att det är så många barn och så få fröknar...
Men den första tiden är ju alltid jobbig, så är det bara...
Får se hur vi gör när jag jobbar kväll, känns jobbigt att lämna henne mitt i kaoset precis innan lunch... och jag vill ju inte lämna henne sovandes eller precis nyvaken heller...
Så frågan är... ska man lämna henne ännu tidigare och hon får somna i sin vagn där och sova över lunchen... och sen äta efteråt i lugn o ro när dom flesta andra sover... Får rådfråga vad dom tycker sen...
Det dumma e ju att jag börjar ju 13, så det känns ju dumt o lämna henne alltför tidigt liksom...
Man kanske kan lämna lite tidigare ngn dag och efter lunch ngn dag...
Jag ser en ljusning iaf, att jag har vågat ta steget! Så stolt över mig själv, är nog jag som påverkat Agnes mycket oxå med mina oroskänslor...
Glad att hon inte behöver gå så mycket på dagis iaf till en början.. Sen ska jag ta hjälp så gott jag kan med hämtning de dagar som blir långa....
Jaha, vad ska jag göra nu? Dom andra mammorna tyckte jag skulle gå hem och ta det lugnt en stund... men så svårt när tankarna kommer flygandes... men en varm och avslappnande dusch kanske inte skulle sitta helt fel...
Sen ska jag hämta min lilla ängel!
Får se hur vi ska spendera eftermiddagen på för vis...
Älskar dig Agnes!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad kul att just Du läser min blogg!
Kommentarer mottages tacksamt!