Fick sån himla mensvärk här på eftermiddagen så jag var tvungen att tänka på andningen en stund när jag satt i bilen på väg hemåt.. herregud, var det såhär jag satt i bilen på väg in till BB börja jag tänka...
var det såhär det kändes innan vattnet gick... Molande mensvärk..
Tänker tillbaka och fantiserar om en till :)
Vet inte om jag ens skrivit min förlossningeberättelse på bloggen, iofs så har jag inte haft just denna så länge.. Men jag kan dra en snabb version :)
Runt 08.00 lördags morgon den 31 juli 2010 vaknade jag av lite småvärk i magen... som svag mensvärk... Johan låg och sov, jag låg kvar bredvid och började klocka när det kändes som mest. Ganska oregelbundet i början, men kunde inte somna om..
Någon timme senare gick jag ner och la mig på soffan istället och kikade på tvn, fortsatte hålla koll på klockan. Framåt lunch började det blir jämnare mellan värkarna. Fortfarande som molande mensvärk, men emellanåt "högg" det till lite extra i magen, en sammandragning som kändes tydligen och gav liite mer smärta.
Jag härdade ut... strax efter lunch fick ja börja tänka på andningen, och fick stanna upp vid varje värk och andas ut den... Det var på gång nu, äntligen!
Klockan tickade på och nu var det runt 5 minuter mellan värkarna... Kommer inte ihåg exakt..
tror det blev ännu tätare oxå innan vattnet gick.
Vid 15 tiden hade jag rest mig upp från soffan för att göra något, sen när jag la mig i soffan igen så sa det bara "klick" så rann det till i byxan :)
Trodde först jag hade kissat på mig, men varför skulle jag göra det nu?
Anade att det var vattnet och ropade direkt till Johan som förövrigt gått upp och lagt sig igen för att vila på eftermiddagen då vi anade att det var på G.
-Johan, vattnet har gått!
Jag ringde direkt in till BB och berättade min situation. Och sköterskan frågade om jag härdade ut ett tag till? -jaja, sa jag ingen fara, det hade ju vart ok tidigare.
-Ok, men kom in under kvällen så får vi kolla.
Ingen panik tänkte jag, det här går galant. Skulle jag väl inte tänkt, för efter vattnet gått och nästa värk kom..
-Aaaaaaajjjjj!!!! F-n vad det kändes mera, jag fick nog liiite småpanik av smärtan..
Ringde till BB igen och frågade om vi fick komma in, och det fick vi :) Tur var väl det :)
Snabba bullar, vi packa i bilen och åkte in, eller först skulle jag promt iväg och handla egna bindor och nässpray... men på väg till kupolen så övertalade Johan mig att vi skulle åka in direkt istället :)
Jag gav med mig ganska snabbt.
Johan släppte av mig vid ingången och åkte och parkerade bilen. Jag börjar sakta traska inåt, upp i hissen, sen vänta jag i en korridor tills Johan kom upp, sen plinga vi på tillsammans.
Vi fick en fint rum direkt, helt ok.
En sköterska kom in och satte ctg kurva osv... jag andades på i min profylaxandning.. Hon undersökte mig, var öppen 4-5cm, det var ju bra!
Sen fick jag totalpanik och brast ut i gråt, så himla skraj, för vad? Vet inte, bara fick sån panik...
Lugnade mig till slut och började med lustgasen. Smårädd för illamående, men det gick bra.
Nästa gång sköterskan kom in så låg jag och skrattade istället , tänk va lite gas kan göra :)
Tror jag klarade mig med gasen 1-2tim, sen bad jag om epidural, då ville sköterskan undersöka först och det gjorde hon... - ne du lilla vän, du är fullt öppen, så du kan inte få ngn epidural.
Hej o hå! vet inte vad jag tänkte :)
Värkarna blev värre och jag var ibland tvungen att skrika ut smärtan...
Jag kom upp på knä, hängandes över ryggstödet, krystvärkarna satte igång... OMG!!!! Det var verkligen som att va riktigt bajsnödig! Iaf så efter massa stök och bök, kommer ihåg att jag typ låg på sidan, i stort sett på mage och pustade.. Minns att en sköterska sa att hon aldrig sett någon föda liggandes på mage :)
Under tiden så var det något med bebis hjärtljud, så då blev jag till slut tvungen ner i gynställning, min största fasa... dem tog blodprov från hennes skalp, men det såg bra ut... Var visst bajs i fostervattnet.. Hon var väl stressad stackars Agnes, så fort som det gick :)
Sen bara vips så var hon ute efter några krystningar! Helt otroligt! Absolut det bästa som hänt mig någonsin!
Visst fanns smärtan kvar där nere... men att bara ligga och beundra sin lilla tös var ju rena smärtlindringen.
Värkarna började alltså 8 på morgonen, 15 gick vattnet och 19.38 är hon född, snabba bud!
Resten av kvällen var väl ingen höjdare... men jag hade ju äntligen min lilla knodd, det bästa som finns!
Alla mammor känner nog exakt likadant!
Jag kan inte få nog av henne, snusa och pussa på henne hela tiden, även idag! Blir väl annat när hon kommer upp i tonåren ;)
Snipp snapp Snut, så va sagan slut... Kort version vet jag inte om det blev, men lite rolig läsning kanske :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad kul att just Du läser min blogg!
Kommentarer mottages tacksamt!