söndag 4 mars 2012

DRA MIG BAKLÄNGES!

Man kan ju tro att det är två tonåringar vi har i det här huset.... Om detta tar kolen på mig, hur f-n blir riktiga tonårstiden då?
Just i skrivande stund så är det stillsamt, fruktsallad o glass framför tvn...
Minsta och största sover, allatså dotter och far...

Pappan i huset är klen... fortfarande, min bio blev inställd, tråkigt, men kommer ju fler kvällar..
Just nu räknar jag minuterna till klockan slår 20, då e det läggdags för tonåringarna .... :-D
Haha, huvva, ja det e tufft och vara i princip själv med dom en hel dag när man är hemma... Sambon har legat tills sängs hela dan..

Jaja, bara o bita ihop, bara typ 13år kvar tills dom flyttar hemifrån :) hahaha, och typ ja 20år innan minst drar oxå :) Om det inte blir fler kids i detta hus.

Nu kan det låta som om jag inte tycker om ungarna, självklart jag gör det. man blir bara så matt när dom sätter sig på tvären jämt o ständigt och har extremt svårt för att lyssna..

Det kanske inte är så illa som det låter, kanske ngt överdrivet... men det går ju i perioder såklart.
Så är det med alla barn.

Jag minns tyvärr inte själv hur jag var som barn/tonåring.
Det enda jag inte glömt är när jag skulle ha fest hemma för några kompisar när jag gick i nian, och halva skolan kom och invaderade huset en helg när jag var själv hemma...
Grannen ringde mor o far o skvallra, och sen blev det snålt med ensamma helger en tid framöver :)

Alla gör vi våra misstag. Både stora och små. Men man är inte mer än en människa. Och som ungdom är man väldigt nyfiken.
Men jag måste få påpeka att jag var faktiskt väldigt skötsam som ung när jag bodde hemma.
Jag hade min först fylla när jag var 18, det är inte illa pinkat.
Kan knappt förstå att mina föräldrar vågade släppa iväg mig till Ibiza med en tjejkompis efter studenten...
Även om jag vart skötsam... Det var ju liksom inte så att vi åkte dit för att endastd sola och bada...

Gymnasietiden, visst det blev en del festande, men inte sådär överdrivet vill jag minnas...
Jag saknar dock gymnasietiden väldigt mycket, hade så kul i skolan, världens bästa vänner, synd att vi bor en bit ifrån varandra nu... måste bli bättre att åka ner o hälsa på så fort ekonomin tillåter..

Saknar Uppsala, speciellt på sommarn.Så mysig studentstad!

Högstadiet... av någon konstig anledning, så ne... saknar inte den tiden.. Saknar inte ens orten jag är uppväxt på. Får mest ångest de gånger jag besökt stället...
Självklart har jag många bra minnen oxå, absolut det var inte så illa som det lät.

Efter gymnasiet levde jag loppan ett tag. Fick mitt första riktiga jobb och tjänade pengar, bodde hemma och hade det bra ställt.
Sen fick jag för mig... att flytta till Dalarna. och idag är väl det en av det bästa sakerna jag gjort om jag säger så. undra hur mitt liv annars hade sett ut..

Åhh det här skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om, alla gamla minnen som kommer tillbaka.
Allt man gjort, sett, upplevt.... Både bra och dåliga saker, det är sånt man lär sig av här i livet..
Vissa saker sätter sina spår och kommer alldrig försvinna, vissa saker har man sen länge förträngt...

Nu blev det massa svammel, men om det är några av mina gamla klass/skolkamrater som läser där ute...
Vad minns ni mest från skoltiden?
Tänk allt det här med killar då!

Flera killar och tjejer som man senare i livet fått reda på att dom var lagda åt det andra hållet om man säger så, inget fel i det, bara härligt att folk vågar visa öppet vilka dom egentligen är. underbart med såna människor.

Många som gift sig, flera har redan ett eller flera barn! Hallå nu e vi vuxna, fast när man träffar sina gamla klasskompisar nu så e man ju som 20 igen :)

ne nu ska jag få ligisterna i säng!

Får babbla mer en annan dag om detta!

Tjing!

2 kommentarer:

  1. Saknar också gymnasiet ibland. I år är det 12 år sen vi slutade skolan, helt galet vad tiden går!!!
    Ibiza, ja det var skoj! Men känner ju inte att ens egen dotter ska få åka iväg på en liknande resa när hon är 19...nu förstår man ju om föräldrarna var lite oroliga :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, precis min tanke oxå Linda! Kommer aldrig släppa iväg Agnes på några festarresor innan hon e stor nog, vilket hon aldrig kommer bli i min ögon :)
      Frågade mina föräldrar inte för så längesen, hur dom vågade släppa iväg mig...
      -ja, vad skulle vi göra då, fick jag till svar :)

      Radera

Vad kul att just Du läser min blogg!
Kommentarer mottages tacksamt!