Tårarna rullar ner för min kind...

Jag studerar, ska precis göra ett prov, jag har mina studiekamrater omkring mig, lärare kommer in i salen...
Men jag har nyss fått det hemska beskedet...
Hur kunde det hända? Det kan inte vara sant!

Jag tittar på bilder och minns, jag gråter... Varför????

Och varför sitter jag nu här i salen och ska skriva ett prov... Jag är chockad! Allt är så overkligt, jag bara flyter med.. som i en dimma.. Hör ett sårl i bakgrunden, mina tankar kretsar kring något annat. Känner mig inte speciellt närvarande, fast jag är ju där, allt är jättekonstigt... Så hemskt!

Är det verkligen sant? Det är så verkligt, jag gråter stora floder..

Jag vaknar upp, tårarna rullar ner för min kind, jag snyftar... Försöker vakna till liv och förstå. vad händer?
Känslorna svallar.. är det på riktigt? Tittar på Johan som sover bredvid mig...
Börjar så smått inse...

Det var bara en dröm!

Så började min morgon idag. Någon sån hemsk dröm har jag aldrig haft förut. När en som står mig nära går bort. Allt var så verkligt, och när jag vaknade rann det tårar nerför mina kinder.
Johan vaknade... jag grät... ledsen över drömmen... men även tårar över en lättnad att det faktiskt bara var en
DRÖM...

Jag är fortfarande tagen....